22.32

är klockan och min tanke är...att ha en sten i skon. Hur kommer den dit? That's a good question. Det jag menar är att man går och så känner man nåt som gör ont i skon och så är det en sten men oftast är man för lat för att ta bort den. Så man går runt med den tills man tar av sig skorna och då har man glömt stenen fast det gjorde ont. Sen när man går ut igen så är stenen kvar och då gör det ont igen och sen försvinner det. Är riktig smärta så? Att man tänker på nått sorligt. Kanske död eller att det inte finns någon frukt hemma. Sen glömmer man det. Och sen är det något som påminner oss igen och då kommer smärtan. Minnet suger ibland. Man kan ha så många fina stunder men dom blandas alltid ut med dom dåliga. På så sätt så ältar man ju i evigheter. Eller?

Jag borde inte tänka så mycket som gör. Det är inte bra för mig. Blir bara så konstig då. Speciellt om jag tänker på rosa elefanter.
Jag vill ha någon att krama!


Hatar 42.
Hur kunde han mörda en liten flicka och en annan. Vad är det som gör att man dödar någon. Visst kan man vilja "Se någon död" men man gör det aldrig till verkliget. Det är ju bara sjukt. Förvisso kan det vara så att dom är sjuka men kom igen. Något mänskligt borde dom ha kvar i kroppen.

Kärlek till alla!

Dagens Citat: "For some time passes slowly; an hour can seem an eternity. For others, there's never enough."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0